Föreställ dig att du är ”barnvakt” åt en äldre kvinna, i ett gammalt hus på landet. Du har ännu inte träffat kvinnan så du vet inte exakt var i huset hon är.
Gör du:
A: Sitter snällt i fyra timmar och tittar på tv och hoppas att damen ska sova bort tiden.
B: Samma som A fast beställer pizza efter en timme.
C: Tar en liten rundtur och snokar runt i stängda rum, rotar igenom lådor och provar glasögon,
tar på dig freestyle och spelar biljard för att sedan dansa runt med hög musik i öronen och flaxa vilt med kroppsdelar så du slår ner inredning.
Filmens huvudkaraktär Samantha väljer alternativ C. Tyvärr. Sånt gör mig irriterad och jag kände att jag tappade intresse för filmen. Förutom en viss rätt chockerande händelse tar det 75 minuter innan det händer något annat än att hon lallar runt i huset och äter dålig pizza. Hade inte filmen haft den rätta 80-tals känslan hade den varit värdelös, men tack vare en väl genomförd miljö och soundtrack så blev den inte helt olidlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar